Gå till innehållet. Gå till navigation

Miljöportalen

Sektioner
Västkustsamhälle

Västkusten hotas av övergödning

I flera fjordar längs västkusten är bottnarna döda och syret lågt eller helt slut. Flera decenniers utsläpp av kväve- och fosfor från industri, jordbruk, trafik och reningsverk har skapat övergödning. Fiskar, havskräftor och räkor dör eller flyr till friskare vatten.

Bara för tio-femton år sedan kunde man pilka torsk och få plattfisk i näten i vikarna kring Orust. Nu är det meningslöst att ens försöka. Havsbottnen är på många ställen täckt av ett gråsvart skikt som stinker av förruttnelse och som omöjliggör allt högre liv.

- Folk märker också av det på den gröna vattenyta av fintrådiga alger som drabbar grunda vikar och badplatser, säger Odd Lindahl, forskare i marin ekologi vid Kristinebergs marina forskningsstation.

Han talar om övergödning; ett fenomen som skapat den snabbaste och mest drastiska miljöförändring som kusternas ekosystem utsatts för. Och orsaken är människan.

- På 50-talet slog industrijordbruket ut det traditionella småbruket. Man började använda konstgödsel, vilket innebar att det naturliga kretsloppet på gården bröts och att fosfor och kväveutsläppen ökade.

Totalt fyrdubblades fosforutsläppen i Sverige mellan 1940 och 1970, medan kväveutsläppen fördubblades mellan 1950 och 1980. Sedan dess har man varit medveten om de miljöproblem detta orsakar och utsläppen har bromsats. Men inte tillräckligt. Eller snarare; tillräckligt har inte gjorts för att ”suga upp” kväve och fosfor innan de når havet.

- Åkrar läckte också kväve förr, men då fångades det upp av våtmarker och sjöar på vägen ut mot havet. Idag är bromssträckan mycket längre. Många våtmarker är utdikade, vattendrag dränerade. Vattnet rinner helt enkelt för fort ut i havet.  

Odd Lindahl menar att övergödningen har med hela den samhällsstruktur vi skapat under de senaste 100 åren att göra. Tjugofem procent av utsläppen i havet kommer från reningsverk och industrier som är lätta att identifiera. Resten, 75 procent, kallas för diffusa utsläpp och kommer från oidentifierbara källor som skogsbruk, jordbruk, enskilda avlopp, biltrafik, fritidsbåtar med mera.

Vad är de som händer när kväve och fosfor når havet och orsakar övergödning?

- Det är som att hälla på extra växtnäring på blomkrukorna hemma. I havet betyder mer näring, mer alger och plankton, säger Odd Lindahl.  

När stora mängder plankton dör och sjunker till botten för att brytas ned av bakterier förbrukas en stor del av djupvattnets syreinnehåll. Försvinner syret i bottenvattnet helt bildas svavelväte, ett ämne som är giftigt för allt högre liv.

Syrebrist kan slå till sporadiskt, återkomma vid bestämda årstider eller bestå under flera år i ett sträck. Hur det då med västkustens hav, kan vi, vilket är regeringens mål, nå tillbaka till 1940-talets friska nivå 2025?

- Om man hade obegränsat med pengar kanske, annars är det orealistiskt. Politiker och myndigheter sätter upp fina mål, men är sedan ganska passiva. Det är farligt. Då känns målen alltför avlägsna och så struntar man i det. Idag skapas nya våtmarker och utsläpp minskas. Men det räcker inte långt.

Går det över huvud taget framåt?

- Njae. Det blir inte värre, men knappast heller bättre. Ett realistiskt mål för år 2025 är att nå tillbaka till 80-talets vattenkvalitet, säger Odd Lindahl.

Intervju med Odd Lindahl, forskare vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet.

Foto: Roger Lindblom
Text: Lars Nicklason

Publicerad: 2006-04-20
Senast uppdaterad: 2010-04-29

Navigering