Gå till innehållet. Gå till navigation

Miljöportalen

Sektioner
Slemmig badvik

Vad har din slemmiga badvik för samband med fisken på middagsbordet?

Visst har vi alla känt av de slemmiga algerna när vi badat i havet? Och verkar det inte uppenbart att det är övergödningen som ställt till detta? Stora summor har satsats för att få bukt med dessa problem och övergödningen har faktiskt minskat. Ändå har mängden slemmiga alger när vi badar inte blivit mindre. Finns det andra förklaringar till problemet? Kanske är det inte enbart övergödningen som är boven i dramat.

Detta har lett forskare, bl.a. vid Göteborgs universitet, till att fundera över andra förklaringar och en hypotes är att överfisket faktiskt kan bidra till problemen i våra grunda havsvikar.

Hur hänger nu detta ihop?

Susanne Baden och Per Moksnes är två marinbiologer vid Göteborgs universitet som har engagerat sig i problematiken runt våra övergödda havsvikar. Den miljö de studerar närmare är havsvikar med mycket ålgräs, så kallade ålgräsängar. Man har sett att utbredningen av ålgräs har minskat med över 50% de senaste 20 åren och under samma period har fintrådiga alger ökat i mängd.

- I vissa vikar är det så mycket fintrådiga alger att de bildar en tjock matta som lägger sig som ett lock över ålgräset, säger Per Moksnes. Det rör sig om så stora mängder att ekosystemet i en sådan äng rubbas rejält, fortsätter Per.

Det är inte bara ålgräsängarna som drabbas utan också våra badplatser, vilka har en liknande långgrund bottenstruktur. De fintrådiga algerna är också ett gissel för campingägare med havsbad, då campingens attraktionskraft minskar med ökad mängd alger.

Susanne Baden, professor i marin ekologi, berättar:

- Vi vet till exempel en hel del om födoväven i systemet och att även stor fisk från djupare vatten kommer in till de grundare vikarna för att äta, säger Susanne. Den stora fisken ”utifrån” äter upp den mindre fisken i de grunda områdena och den lilla fisken i sin tur äter små kräftdjur. Nu när människans överfiske är så stort innebär det att det finns färre större fiskar, vilket kan medföra att fler småfiskar överlever i grundområdena. Mycket småfisk kan i sin tur innebära att fler små kräftdjur äts upp.

Men vad har detta med de fintrådiga algerna att göra?

- Jo, många kräftdjur, t.ex. olika arter av märlkräftor, livnär sig i stor utsträckning på fintrådiga alger! Om många märlkräftor äts upp finns inga djur kvar som kan äta upp de fintrådiga algerna, menar Susanne. Det är alltså i födoväven vi skulle kunna hitta en koppling mellan överfisket och den stora mängden fintrådiga alger!

- Vi tror att det är en kombination av övergödningen och förändringen i födoväven som gör att det kan finnas så mycket fintrådigt, tillägger Per och fortsätter, kruxet är bara att kunna påvisa detta samband på ett vetenskapligt sätt.

Hur tar man reda på om sambandet stämmer?

För att kunna se om deras hypotes stämmer har man under två somrar (2003 & 2004) genomfört storskaliga experiment ute i riktiga ålgräsängar. Ett flertal forskare och doktorander från Göteborgs Universitet, Kalmar Högskola och Åbo Akademi i Finland är involverade i arbetet. Under 2004 genomförde man experimentet på alla dessa tre platser samtidigt, vilket ger ett mycket bra underlag för de resultat som senare skall sammanställas. Per, som varit en av de ansvariga för utförandet av experimentet, förklarar att man med hjälp av burar ute i ålgräsängarna kan styra förutsättningarna.

- En bur i detta experiment fungerar i princip som ett litet akvarium där man t.ex. kan stoppa i en viss mängd märlkräftor, beskriver Per. Sedan får buren stå där ute under en månads tid, varefter vi tar upp prover ur dem. Burarnas väggar är ett fintmaskigt nät där inga djur kan passera genom. Däremot kan sporer av fintrådiga alger och nytt vatten komma in. Och solljus förstås. På detta sätt får vi också i buren den tillväxt av fintrådiga alger som faktiskt sker ute i vikarna. I och med att vi känner till hur mycket vi från början stoppade in i buren kan vi exakt säga t.ex. hur mycket fintrådiga alger 100 st. märlkräftor orkar äta.

Undervattensbild på bur

Undervattensbild på bur

Det är inte bara märlkräftor som forskarna stoppar in i burarna. De tillsätter näringsämnen i vissa burar för att simulera övergödning och fiskar i andra för att se hur mycket märlkräftor en fisk orkar äta upp. Burarna där man tillsatt fisk är dessutom intressanta då man kan upptäcka vilken indirekt effekt en fisk har på tillväxten av alger. Hängde ni med? Mängden alger är ju beroende av hur mycket märlor fisken äter.

- Alla våra provresultat måste bearbetas med hjälp av statistik för att vara vetenskapligt korrekta. När vi har så mycket olika resultat att koppla samman med varandra blir statistiken också rätt komplicerad, men som tur är gillar Per att räkna på sådant, säger Susanne och ler.

- Ja, det är nu som det börjar bli riktigt spännande, avslutar Per, nu när vi ska analysera proverna och äntligen få svaren på våra frågor.

Intervju med Per Moksnes, forskarassistent vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet.

Per Moksnes, Göteborgs universitet

Sedan artikeln skrevs har Per Koksnes och kollegor genomfört en rad experiment på temat som resulterat i 6 vetenskapliga artiklar.

Sammanfattningsvis kan man säga att det i Bohuslän idag finns för många småfiskar, tångräkor och krabbor som äter upp alla märlkräftor och havsgråsuggor (albetare), varför fintrådiga alger inte längre har några "fiender" och kan blomma vid övergödning. Försök i Bohuslän visade att när de små rovdjuren stängs ute med hjälp av burar så blir märlkräftorna mycket talrika och kan kontrollera algernas tillväxt också vid förhöjda halter av närsalter. Det stora antalet smårovdjur i Västerhavet tycks vara kopplat till överfisket av torsk och andra stora rovfiskar. Överfisket tycks därför vara kopplat till övergödningsproblem längs västkusten via en s.k. trofisk kaskadeffekt. I ålgräsängar i Kalmarsund och i Finska skärgården, där det är ont om småfiskar och andra små rovdjur, hittas idag mycket stora mängder algbetande märlkräftor och havsgråsuggor. Där hittas mycket lite alger också när man tillsätter extra närsalter, eftersom alla alger snabbt äts upp av algbetarna. Dessa små märlkräftor och havsgråsuggor utgör där en buffert mot övergödningens problem genom att hålla tillbaka algtillväxten, också vid övergödning.

Foto: Kentaroo Tryman
Text: Kentaroo Tryman

Publicerad: 2006-04-20
Senast uppdaterad: 2010-05-05

Navigering