Gå till innehållet. Gå till navigation

Miljöportalen

Sektioner
Övergödning

Övergödning – för mycket av det goda

Varför är det alldeles grönt och slemmigt och luktar illa i strandkanten i skärgården om somrarna? Det är fintrådiga alger som, på grund av att de har för mycket näring, gör så att vikarna gror igen. Det är EN effekt av övergödning.

När marken eller vattnet får för mycket närning tillfört uppstår något som i forskningssammanhang kallas eutrofiering, men som i dagligt tal går under namnet övergödning. Det innebär att det tillsätts större mängder näringsämnen, som kväve och fosfor, än vad naturen kan ta hand om.

Skärgårdsområden längs den svenska västkusten har under det senaste decenniet påverkats av en dramatisk ökad utbredning av snabbväxande fintrådiga alger, vilket har satts i samband med en ökad näringstillförsel till våra kustområden.

Grunda havsvikar är viktiga som uppväxtplats och födoresurs för ett stort antal fiskar och kräftdjur. Därför kan en förändring av dessa få radikal konsekvenser på hela ekosystemet.

Algblomning

Övergödning bidrar till algblomning. Algblomning innebär att det samlas stora mängder av algplankton och bakterier på ett och samma ställe. Vanligtvis uppstår detta på våren då vattnet blir varmare och då fotosyntesen ökar i och med att dagarna blir ljusare. I normala fall upphör blomningen av att alg- och bakterieätande plankton växer till sig och äter upp de överdrivna mängderna alger och bakterier.

Men ibland kan algblomningen få riktigt allvarliga konsekvenser. Om näringshalten i vattnet blir allt för hög, oftast orakad av mänsklig inblandning som övergödsling utsläpp och så vidare, kan blomningen bli väldigt omfattande. Vattnet täcks av en blågrön illaluktande sörja av alger och bakterier. Och halterna av bakterier kan bli så höga att det innebär fara för både djur och människor.

Syrebrist

Ett annat problem som uppstår i samband med ökad näringstillförsel i havet är att syret i bottenvattnet förbrukas när ökade mängder organiskt material (alger, växter och djur) faller ner på bottnen och bryts ned.

I vissa kustområden har stora områden i bland annat fjordsystemen runt Orust samt sydöstra Kattegat drabbats av extremt låga syrekoncentrationer i bottenvattnet med en ökad dödlighet av bottenlevande djur som följd.

Fintrådiga alger har "blommat" och spolats upp

Fintrådiga alger har "blommat" och spolats upp

Rutger Rosenberg, professor på institutionen för Marin Ekologi vid Kristinebergs Marina Forsningsstation, har tillsammans med bland andra Hans Nilsson, forskat på effekterna av syrebristen. De har genom att studera och jämföra bottensediment och djuraktivitet, i tre fjordar på Bohuskusten och tre kustområden på södra västkusten, kunnat studerar vilken inverkan syrebristen har på hur bottenlevande djurs beter sig, överlever, växer och förökar sig. De har även studerat sambandet mellan syrekoncentration och andra miljöfaktorer.

Klarar sig på lite

Studierna har visat att många av de vanligare arterna av bottenlevande ryggradslösa djur som förkommer längs den svenska västkusten kan överleva när endast 10 % av syret finns kvar i bottenvattnet. Vid lägre syrehalter dör många djur. Men innan bottendjuren dör lämnar de sina bohålor i sedimentet och exponerar sig för rovdjur på bottenytan.

Hur kraftig påverkan av syrebrist på bottendjuren blir skiljer sig dock mellan olika typer av samhällen och bottentyper. Det har även visat sig att tillväxten och reproduktionen störs redan vid betydligt högre syremättnad (30 %) i botten vattnet.

Rutger Rosenberg har ännu ett projekt där han studerar faunan i fjordar. Inom detta projekt har han undersökt djurlivet i ett antal fjordar från Bohuskusten upp till Norska gränsen. Över 80 mätningar har gjorts sedan 1976 och resultatet är entydigt – övergödningen av havet är ett stort problem!

Rutgers studier har visat att fjordarna har blivit väldigt art- och individfattiga de senaste åren. Och de individer som finns i vattnet är mindre än sina förfäder.

Artikeln är skriven i samarbete med Rutger Rosenberg, professor vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet.

Rutger Rosenberg, Göteborgs universitet

Foto: Rutger Rosenberg
Text: Annelie Karlsson

Publicerad: 2006-04-20
Senast uppdaterad: 2010-05-05

Navigering