Gå till innehållet. Gå till navigation

Miljöportalen

Sektioner
Dykare

Musselodling - Nytt verktyg mot övergödningen

Övergödning av våra vatten är ett miljöproblem som måste åtgärdas, vilket kräver stora insatser. Ökad tillförsel av växtnäringsämnen, främst kväve och fosfor, har orsakat en ökad produktion av växtplankton och fintrådiga alger. Detta har i sin tur medfört en rad negativa effekter på havsmiljön som grumligt vatten, syrefria bottnar, förändrad artsammansättning och igenväxning av grunda vikar.

Under efterkrigstiden har fosfortillförseln till Skagerak och Kattegatt ökat fyra gånger och tillförseln av kväve har mer än fördubblats. En stor del av näringen, cirka 80%, beräknas komma genom diffusa läckage från jordbruksmark, skogsmark och från nedfall av luftkväve t.ex. från trafik. För att minska mängden av näringsämnen som når kustvattnet krävs många åtgärder.

Många insatser men begränsad effekt

Mycket har redan gjorts – bland annat har reningen i avloppsreningsverken systematiskt förbättrats och lantbruket har arbetat med att minska sitt näringsläckage. Trots det har halten näringsämnen och produktionen av plankton och alger i kustzonen inte nämnvärt minskat. En bidragande orsak till detta är all den utdikning av våtmarker och kulvertering av vattendrag som gjorts under lång tid. Det har medfört att vatten mycket snabbare når havet jämfört med förr, och därmed har naturens naturliga kvarhållande effekt av näringsämnen kraftigt minskat. Sjöar, vattendrag, dammar och andra våtmarker är mycket effektiva näringsfällor.

Nytt verktyg är förenande länk

Att handla med utsläpp av närsalter är ett nytt verktyg för att kunna motverka övergödningens negativa effekter i kustzonen. Samma princip tillämpas som med den globala handeln med koldioxidutsläpp, fast med den skillnaden att handel med närsalter sker lokalt eller regionalt.

Odling av blåmusslor är ett exempel på en åtgärd som kan användas för att kompensera för ett utsläpp av närsalter till kustzonen. Handel med utsläpp bygger då på att en musselodling vid ”skörd” avlägsnar en viss mängd kväve och fosfor ur kustvattnet och musselodlaren får betalt för detta av utsläpparen. Handel med upptag av växtnäringsämnen skapar på så sätt ett samband mellan marknads- och miljöekonomi, där musselodling är en förenande länk.

Handel och utsläpp

Handel med närsalter kopplar samman miljö- och marknadsekonomierna. Lysekils kommun är först med att ha ett avtal om utsläpp och kompensationsodling av blåmusslor.


Storskalig musselodling har i Sverige länge diskuterats som en ny och hållbar åtgärd för att bedriva kretsloppsanpassad livsmedelsproduktion, samtidigt som värdefull näring återförs från hav till land och övergödningen bekämpas. Tidigare har det från samhället dock saknats styrmedel för att uppmuntra musselodling och musselodlarna har inte heller fått någon ersättning för sitt miljöarbete. Därför har handel med utsläpp av närsalter utvecklats för att kunna användas som ett verktyg och ett styrmedel mot övergödning.

Länsstyrelsen i Västra Götaland anger i sitt åtgärdsprogram mot övergödningen att belastningen av kväve på kustvattnet skall ha minskat med 2 750 ton årligen 2011. Cirka 20 %, eller 500 ton, beräknas kunna åtgärdas med hjälp av odling och årlig skörd av 50 000 ton musslor längs Bohuskusten.

Både bättre och billigare

Reningsverket i Lysekil släpper varje år ut 39 ton kväve i Saltöfjorden norr om stan. Istället för att bygga ut kvävereningen har Lysekils kommun tecknat ett avtal med ett företag som varje år skall skörda 3 900 ton odlade musslor. Odlingarna ligger som närmast någon kilometer från utsläppspunkten, som är belägen på 20 m djup. Samma kontroll- och kvalitetskrav gäller för dessa musslor som för alla musslor som saluförs. Skulle det visa sig att någon av odlingsenheterna är placerad alltför nära utsläppet så är den lätt att flytta.

Mussla

Blåmusslan är en mycket effektiv filtrerare. Den livnär sig huvudsakligen på de växtplankton som gynnas av övergödningen. Vid goda förhållanden kan en 5–6 cm lång mussla filtrera fem liter vatten per timme och avlägsnar i princip alla partiklar mindre än 0,5 mm.

Odlingen av musslor motsvarar att 100 % av kväveutsläppet tas om hand och gör satsningen i Lysekil unik eftersom kravet på ett reningsverk av denna storlek bara är 70 % rening. Skörden av musslor innebär att även fosfor förs från hav till land. Detta gör att Lysekils totala rening av fosfor, från både reningsverk och musslor, blir mer än 100 %. Unikt är också att denna reningseffekt kostar Lysekils kommun nästan 1 miljon kronor mindre per år än om traditionell teknik med kväverening hade använts.

Tillståndet för avtalet gäller fram till 2011. Miljöeffekten av odlingarna övervakas av Kristinebergs Marina Forskningsstation och kommer att utvärderas tillsammans med Länsstyrelsen i Västra Götaland.

Artikeln har varit publicerad i tidningen Havsutsikt, nr 3 2005

Foto: Tony Holm, Lars-Ove Loo
Text: Odd Lindahl

Publicerad: 2006-04-20
Senast uppdaterad: 2010-04-29

Navigering