Gå till innehållet. Gå till navigation

Miljöportalen

Sektioner
Dagvatten, Foto: Kentaroo Tryman

Forskare renar regnvatten på avvägar

Någon har bestämt att det skall heta dagvatten. Underligt namn, kanske. Regndroppar på villovägar? låter om möjligt ännu underligare, men säger lite mer vad det handlar om. Dagvatten är helt enkelt regnvatten som behöver hjälp av människan för att hitta rätt.

Alla som gått en sväng på stan i ösregn har sett hur det fungerar: Regnvattnet från taken skvalar ut ur stuprören. Små flodvågor forsar fram över asfalten. Allt vatten samlas i rännstenen innan det rinner ned genom de gallerbrunnar som finns lite här och var. Men sedan då?

De flesta av oss har nog rätt dimmiga begrepp om vart vattnet tar vägen. Det är inte så konstigt. Vad som händer varierar från plats till plats. Oavsett hur dagvattnet tas om hand är problemet att det inte särskilt rent. Och föroreningarna är av många olika slag. Så vad gör vi egentligen med den här soppan?

Stefan Ahlman på Chalmers forskar kring hur man kan hantera dagvatten på ett miljövänligare sätt. Det är ingen enkel fråga. Man skulle kunna tro att det bästa vore att leda allt dagvatten tillsammans med det vanliga avloppsvattnet till reningsverket. Men problemet med dagvatten är att det ofta kommer väldigt mycket på en gång. Då finns det risk att processen i reningsverken förstörs, berättar han.

Dessutom kanske kapaciteten i ledningarna inte räcker till. Då bräddar systemet över och orenat avloppsvatten rinner ut i sjöar och åar.

Under de senaste åren har en ny metod prövats. Man anlägger dammar och våtmarker, där dagvattnet måste passera innan det släpps ut. Tanken är att naturen själv skall ta hand om sådana föroreningar som kan brytas ned. Resten, exempelvis tungmetaller, sjunker till botten innan dagvattnet rinner vidare på sin väg mot havet.

Det är inte otänkbart att människan skulle kunna utnyttja dagvatten för olika ändamål, exempelvis till att vattna trädgårdar och planteringar. Ett problem är dock att dagvattnets innehåll av föroreningar är väldigt olika beroende på var regnet faller. På vissa ställen är det så rent att det inte gör särskilt mycket om det rinner ut orenat i en bäck. Förutsatt att det inte blandas upp med en massa smutsigt tvättmedel från bil- och cykeltvätt, förstås. På andra håll, där det finns mycket biltrafik eller många koppartak, måste det tas om hand och renas.

Stefan Ahlman håller på att skapa en metod som skall göra det möjligt att i förväg räkna ut dagvattnets innehåll av föroreningar. Man stoppar helt enkelt in alla kända uppgifter om områdets biltrafik, vägbeläggningar och byggmaterial i en datormodell och trycker på knappen. Det skulle visserligen gå bra att mäta föroreningarna i varje område. Men det blir dyrare och tar mycket längre tid, säger han.

Med hjälp av Stefans metod kommer kommunernas planerare förhoppningsvis att enklare kunna välja det bästa och miljövänligaste sättet att ta hand om dagvattnet från en viss stadsdel. Och kanske inte bara i Sverige. Han deltar i ett stort europeiskt samarbetsprojekt som går ut på att skapa datormodeller som kan användas när olika beslut skall fattas om dagvatten. Syftet med datormodellen är inte enbart att hjälpa planerarna att fatta rätt beslut. Den kan också användas för att göra det tydligt från vilken typ av aktivitet som en viss förorening i dagvattnet härstammar. Med en sådan koppling blir det lättare att stoppa föroreningen vid källan – i stället för att tvingas ta hand om den i efterhand.

Från början var det just hans IT-intresse som ledde in honom på det han nu sysslar med. Under en praktiktid på en konsultfirma upptäckte han hur spännande det var att använda datormodeller och göra simuleringar.

– Vatten har jag alltid gillat. Med tiden har också mitt miljömedvetande vuxit till sig.

Intervju med Stefan Ahlman då han var doktorand vid Avdelningen för vatten miljö teknik, Institutionen för bygg- och miljöteknik, Chalmers tekniska högskola. Stefan disputerade 2006 och arbetar numera på DHI.

Publicerad: 2003-04-20
Senast uppdaterad: 2011-11-01

Navigering