Ålgräset är den enda riktiga marina fröväxten vi har i Sverige. Ålgräsängar är en viktig biotop då de fungerar som ”barnkammare” bl.a. åt ett flertal komersiella fiskarter. Torsken (Gadus morhua) är nog den mest intressanta fisken i sammanhanget, då denna art är omtvistad i debatten kring överfisket.

Ålgräset, till skillnad från en sandbotten, tillhandahåller en tredimensionell struktur för organismerna att söka skydd i, växa på, etc. Organismer som anemoner, märlkräftor, snäckor, fiskar och sjöpungar trivs i denna miljö, men även människan har dragit nytta av ålgräset. På hösten brukar ålgräset sköljas upp på stranden och de torkade massorna användes förr till isolering och taktäckning. Idag kan man fortfarande hitta gammla ”tångtak” på Læsöhusen i Danmark. Ålgräs (dock olika arter) har sin utbredning i princip över hela världen utom i de arktiska zonerna. I t.ex. Sydostasien livnär sig sjökor på att beta i ålgräsängar, men p.g.a. överexploatering av grunda kustområden riskerar både ålgräset och sjökorna att försvinna.

I Sverige kunde man för 30 år sedan hitta ålgräs ner till 15m djup, men idag är djupgränsen endast 5m. Detta på grund av att utsläpp från människan grumlar till vattnet! Under de senaste 20 åren har också utbredningen av ålgräsängar minskat med 50% längs den svenska västkusten. Under samma period har också problemet med överväxning av fintrådiga alger uppkommit. Stora sjok med fintrådiga alger täpper till och lägger sig som en matta över ålgräset.

Foto: Kentaroo Tryman
Text: Kentaroo Tryman