Säldöd eller sälpest som det också kallas är ett återkommande fenomen. 1988 bröt den första riktigt stora epidemin ut och 5 500 knubbsälar dog och däribland i stort sett alla kutar; ungar.

Då klarade sig sälhonorna i större utsträckning än hanarna och även om det även året 1989 föddes ovanligt få sälkutar så växte populationen till sig. Eftersom det framför allt var de äldre hanarna som drabbades av sälpest den gången.

År 2002 års sälpest som halverade sälpopulationen på västkusten innebär att det kommer att ta lång tid för sälstammen att återhämta sig. Forskare på Tjärnö som studerat sälpesten tror att det kommer att dröja tio till tolv år innan sälstammen är lika stor som förr.

Forskarna på Tjärnö marinbiologiska station i norra Bohuslän undersöker orsaken till 2002 års virusepidemi. Man har analyserar ett stort antal uppgifter från de döda sälarna samtidigt som man även studerar de sälar som överlevt. För att förstå säldöden är prover från överlevarna lika viktiga som prover från dem som dött. Den senaste epidemin har flera likheter med den som inträffade 1988. Till exempel startade virusepidemin både nu och då på öarna Anholt och Läsö där gråsäl och knubbsäl lever tillsammans. Och båda gångerna utbröt den på vårkanten. Varför pesten uppstår just på dessa danska öar vet inte forskarna ännu.

Sälarna som drabbas av ett valpsjuke liknande virus som kallas PDV, Phocine distemper virus. Viruset orsakar massiva infektioner i lungorna och i hjärnan. Slutligen dör sälarna av lunginflammation.

Nu undersöker forskarna om sälarnas sjukdomsförlopp påskyndas av de miljögifter som finns i haven. Vid säldöden 1988 fann forskarna på Tjärnö att sälarnas immunförsvar påverkats av miljögifterna PCB, DDT och även dioxiner. Det finns också indikationer på att även sjukdomsförloppet påverkas av gifterna.

Foto: Kentaroo Tryman
Text: Annelie Karlsson