Gå till innehållet. Gå till navigation

Miljöportalen

Sektioner
Gris

Grisarna invaderar!

En ny djurart i naturen innebär stora förändringar på naturmiljön. Därför är det bra att känna till hur en djurart sprider sig. Johan Truvé, forskare vid Göteborgs universitet, forskar på vildsvinet – en art som fanns för länge sedan i Sverige men som nu kommit hit igen.

På 70-talet rymde några vildsvin från ett hägn i Södermanland, och lyckades etablera sig i det fria. Riksdagen bestämde att de förrymda vildsvinen skulle få leva, och mot slutet av 80-talet kom ett riksdagsbeslut på att vildsvinet tillhör den svenska faunan. Det var däremot inte tillåtet att plantera ut dem. Men antingen har de rymt eller släppts ut, för idag finns vildsvin över en stor del av landet.

Johan Truvé forskar på vildsvinens populationsdynamik, det vill säga hur antalet vildsvin förändras i tid och rum. Han har satt radiosändare på några vildsvin för att kunna följa hur de rör sig, och märkt flera så att man åtminstone kan få reda på vart de tagit vägen innan de blir skjutna. Dessutom intervjuar han personer på Jägarförbundet om rapporter de fått in om vildsvin.

– Nu finns vildsvin i stort sett i hela södra och mellersta Sverige, och förutom den naturliga spridningen så har djur förmodligen rymt eller blivit utsläppta från hägn, säger Johan Truvé.

Vildsvin fanns i Sverige fram till slutet av 1600-talet då de försvann från den svenska naturen. På 1800-talet sattes vildsvin i hägn som spännande byte åt jägare. På 1970- och 80-talen fanns ett hundratal hägn i landet, men alla sköttes nog inte så bra. Idag finns noggranna regler för hur ett hägn ska se ut och skötas, och man måste söka tillstånd hos länsstyrelsen. Från några rymlingar har vildsvinstammen sakta men säkert vuxit sig stark och livskraftig.

Kring mitten av 1800-talet var rådjursstammen nästan utrotad och fanns bara på en liten plätt i Skåne. På 1700-talet var älg en sällsynthet, och älgstammen började inte växa förrän på 1920-talet. Nu finns en livskraftig rådjursstam och runt 300 000 älgar, och frågan är hur många vildsvinen kommer att bli. Idag finns runt 40 000 vildsvin i landet. Mest i Östergötland, Sörmland och nordöstra Skåne. Åtminstone i Skåne finns det faktiskt fler vildsvin än älgar i skogen.

Det är inte var dag man kan följa hur en ”ny” djurart invaderar landet, men kunskaperna går att överföra till andra djur. Oavsett om det är en insekt eller fågelart, mink eller vildsvin så sprider de sig på liknande sätt,,och forskarna kan arbeta utifrån samma teoretiska grunder.

Kunskaperna är bra att ha inte minst när det gäller djur som inte hör till den svenska faunan. Ett djur som många tycker illa om är mårdhunden som vandrat in i Sverige norrifrån men ännu inte blivit en livskraftig stam. Minken däremot har spritt sig efter att ha rymt eller släppts ut från minkfarmer, och ställer till stor skada hos vilda fåglar. Man kan också tänka sig att tamboskap skulle rymma och etablera sig som vilda.

Det gäller att bestämma sig för hur många djur som ska finnas och hur det ska gå till. Ska vi låta den sprida sig eller inte? Hur många djur ska skjutas? För att kunna svara på sådana frågor krävs att man har kunskaper om populationen och dess dynamik. Johan Truvés uppgift är att komma med det biologiska underlaget för hur man ska hantera djuren.

Plöjer marken

Vildsvin lämnar tydliga spår efter sig där de bökar upp marken efter frön, nötter och svampar. De hjälper till att sprida sporer och frön med sin avföring. Frön får dessutom lättare att gro när vildsvinet plöjt marken med sitt tryne.

– Det finns inga andra som beter sig som de, säger Johan Truvé.

Villaägare som fått besök av vildsvin är inte glada, eftersom gräsmattan efter en enda natt ser ut som en nyplöjd åker. Däremot är inte vildsvin farliga, vilket många tror. Vildsvin är inte farligare än andra djur man möter i skogen, och är minst lika skygga som älg och rådjur.

Lantbrukare blir inte heller glada när deras åkrar blir nedtrampade och uppbökade av vildsvin på jakt efter säd och småkryp. Om vildsvinen varit där och bökat innan gräset slås för att lindas in i plast och bli till ensilage åt korna, smittas gräset med bakterier och kan börja mögla. Ensilaget blir oätligt, djuren kan bli sjuka och mjölken förorenad med bakteriesporer så att den måste hällas ut.

På nittiotalet försvann statens ekonomiska ersättning för viltskador. Men markägaren har jakträtten och kan på så sätt i någon mån kan reglera hur mycket vilt som ska finnas på hans eller hennes marker.

Johan Truvé disputerade 2004 och arbetar numera på Svensk Naturförvaltning AB.

Sedan artikeln skrevs har vildsvinen blivit fem gånger så många.

Foto: Kentaroo Tryman
Text: Malin Wahlstedt

Publicerad: 2003-08-18
Senast uppdaterad: 2010-04-27