Gå till innehållet. Gå till navigation

Miljöportalen

Sektioner
Älg

Älgarnas dåliga befolkningsstatistik

Älvsborgssjukan fick den heta – löpsedlarnas larm om älgdöden som höll på att ta livet av den svenska älgstammen. Överallt i sjuhäradsbygdens skogar låg döda älgar med de mest fruktansvärda symtom. Det var jägarna som först slog larm, men media och även forskarna hakade snart på.

Det hela visade sig vara falskt alarm. Älgarna var i och för sig uppenbarligen sjuka eller döda till följd av någon okänd sjukdom. Men man trodde att mörkertalet var stort och det med andra ord fanns massor av sjuka älgar i skogen. I själva verket hittades hela 81 procent av de sjuka älgarna.

För en svensk älg är risken att bli skjuten under älgjakten någon gång i livet 80-90 procent. Resten dör i trafikolyckor, av ålder eller sjukdomar. En och annan älgkalv eller gammal, försvagad älg dödas av björn eller varg i de delar av landet där dessa finns.

Ännu vet ingen vad Älvsborgssjukan egentligen var. Eller om det ens var en sjukdom – det kan ha varit flera olika sjukdomar med liknande symtom. Det man säkert vet är att det inte fanns någon anledning till den panik som utbröt. Och att de sjuka älgar som hittades var äldre än förväntat.

Sjuka älgar har återfunnits i alla åldrar men har varit kraftigt överrepresenterade i äldre åldersklasser. Man kan jämföra med cancer där risken oftast stiger med åldern.

Emil Broman är forskare och gick igenom resultat från andra forskare. Han har också märkt älgar i Älvsborg och Robertsfors utanför Umeå med radiosändare för att kunna följa hur de rör sig och för att kunna se vilka som blir sjuka.

Älgkalv

Älgkalv märkt i öronen. Foto: Emil Broman

Jag har själv inte varit med i Robersfors annat än haft tillgång till data från det och fyra andra älgprojekt under 1990-talet. De övrig fyra är populationsstudier som genomförts i Dalarna, Jämtland, Västmanland och Uppland.

Enligt Emil Broman skulle det behövas bättre ”befolkningsstatistik” över älgarna. Som det är nu förlitar man sig mycket på subjektiva bedömningar. En sådan metod är ”Älgobsen” så går ut på att jägarna noterar vad de ser för älgar under första älgjaktsveckan och därifrån görs bedömning av antal och sammansättning i älgpopulationen. Bättre metoder, som flyginventering eller att räkna spillningshögar, används bara lokalt och i begränsad omfattning.

Under 70- och 80-talen hade nämligen älgstammen vuxit till rekordnivåer, inte minst i Älvsborg. Man visste att det fanns mycket älg men inte att djuren kunde ha brist på mat så länge skogen med mänskliga ögon var grön. 1989, ett par år efter att sjukdomen observerats i Sjuhärad, sjönk avskjutningen kraftigt. Men om nu problemen berodde på alltför mycket älg så kanske det var fel beslut.

De flesta sjuka eller döda älgar som hittades var gamla älgkor. Tjurar är mer attraktiva som jaktbyten och de flesta skjuts innan de hunnit bli gamla. Däremot kan man fråga sig om sjukdomen i själva verket är en ålderskrämpa, eller en sjukdom som drabbar den som blivit försvagad av hög ålder.

Många älgar betyder mindre mat, och många älgar, i synnerhet i Älvsborg, har varit i dålig kondition. Ganska småvuxna och lösa i pälsen. Det har inte gått att se säkert att bristen på mat försämrat överlevnaden, men däremot blir älgarna könsmogna senare om det finns ont om mat. Matbristen påverkar också kornas möjlighet att få kalvar. Nu när det blivit glesare mellan älgarna märks det att de växer snabbare och snabbare blir könsmogna.

Skogsägarna vill att älgstammen ska ligga på en låg och jämn nivå. Jägarna vill jaga, och så ska älgarna själva ha tillräckligt med mat. För att kunna hålla älgstammen på en önskvärd nivå måste man först och främst veta hur mycket djur som finns. Hur bra de är på att reproducera sig och hur stor dödligheten är av olika orsaker.

– Det är precis som för människor, det är bra att veta hur många barn som finns i förskoleåldern för att veta hur mycket skolor som måste byggas ut, säger Emil Broman.

Hade man haft bättre kunskaper om älgstammen så hade man insett att Älvsborgssjukan inte var något stort problem, och man hade kunnat koncentrera sig på andra saker.

Intervju med Emil Broman som 2003 disputerade vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap, Göteborgs universitet. Emil är numera medarbetare på Svensk Naturförvaltning AB .

Foto: Kentaroo Tryman, Emil Broman
Text: Malin Wahlstedt

Publicerad: 2003-08-19
Senast uppdaterad: 2010-04-27

Navigering