Gå till innehållet. Gå till navigation

Miljöportalen

Sektioner
Tunnel

Miljövänligt ämne tätar Hallandsåstunneln

I vårt kemikaliesamhälle kan ett och samma ämne dyka upp i de mest skilda sammanhang. Det är därför somliga genast tänker på potatischips så fort tunnelbygget genom Hallandsåsen kommer på tal. Men vad förenar tunneln med glättat papper och hembryggt öl?

Hösten 1997 fick hela svenska folk lära sig namnet på en kemikalie som få hört talas om förut. Nervgiftet akrylamid visade sig ingå i tätningsmedlet Rhoca Gil, som användes för att täta sprickorna i den vattenfyllda åsen.

Döda kor och förgiftade tunnelarbetare var några av inslagen i dramat, som utvecklades till Sveriges präktigaste miljöskandal på många år. Hela tunnelbygget stoppades.

Bara några år senare dyker samma ämne upp igen – i ett helt annat sammanhang. Den här gången går larmet ut på att akrylamid bildas naturligt vid tillverkningen av bland annat chips, knäckebröd och frukostflingor. Farligt? Knappast i klass med Rhoca Gil, för det handlar om väldigt små mängder. Men larmet fick många att gå över till skumbananer och sega råttor för en tid.

Nu byggs tågtunneln färdig för att kunna öppna för trafik 2015. Ett problem är dock att Hallandsåsen fortfarande är lika full av sprickor och vatten. Det är här kopplingen till det glättade pappret och det hembryggda ölet kommer in. Forskare vid Chalmers i Göteborg har nämligen, i samarbete med kemiföretaget Eka, hittat ett miljövänligt alternativ till det giftiga Rhoca Gil.

Det nya tätningsmedlet är egentligen inte nytt. Vem som helst kan redan idag gå ut och köpa det – i butiker som säljer ingredienser för vin- och öltillverkning. I det sammanhanget används det som fällningsmedel, som binder små partiklar och får dem att falla till botten så att drycken blir klarare. Samma kemikalie har Eka i flera år tillverkat för pappersindustrin, som bestrykningsmedel för att ge pappret en blank yta.

Ämnet kallas för silica sol – ytterst fina partiklar av kiseldioxid (SiO2) som håller sig svävande i vatten. Att silica sol dessutom skulle kunna användas för att täta berg var från början bara en vild gissning. Eka ville testa och uppdraget gick till två geologistudenter på Chalmers, Magnus Axelsson och Johan Funehag.

– I USA och Japan har silica sol under senare år använts som medel för att stabilisera jord. Men våra tester visade för första gången att det också har stora möjligheter som tätningsmedel, berättar Johan, som nu är inkopplad som doktorand i tunnelprojektet.

Vad är det då som gör att silica sol verkar fungera så mycket bättre än vanlig cement, det material som normalt används för att täta sprickor i berget? Jo, kiselpartiklarna är helt enkelt cirka tusen gånger mindre än cementens minsta beståndsdelar. Därför kan medlet sprutas långt in i bergets finaste sprickor innan det stelnar. Eftersom kisel är ett av jordskorpans vanligaste grundämnen är det nya tätningsmedlet knappast någon fara för miljön. För att få silica solen att härda används vanligt koksalt, inte heller det ett ämne som räknas till de större miljöproblemen.

Finns det då inga hakar? Jo, ingen vet hur länge det håller. De första testerna har visserligen givit goda resultat, men vad som händer med tätningsmedlet efter tio, tjugo år är okänt. Kanske löses det upp genom någon kemisk process nere i berget. Som tur är spelar detta inte så stor roll. Numera är det bestämt att de båda tunnelrören skall kläs in med betongelement, så att de bildar två i princip vattentäta rör. Tätningsmedlet behöver därför bara fungera under själva byggtiden.

Men även om tätningsmedlet är miljövänligt – hur är det med tunnelprojektet som sådant? Tågtunneln byggs för att tågen på Västkustbanan skall komma fram lite fortare. Genom de dubbla spåren kan också tågen köra mycket tätare turer. Detta sammantaget skulle kunna locka fler resenärer och godstransporter från väg till järnväg – med mindre utsläpp och lägre energiförbrukning som följd.

Men tunneln sänker också grundvattennivån uppe på den natursköna åsen. Det innebär bland annat att växtligheten på vissa ställen kommer att förändras för all framtid. Därför håller inte alla med om att tunneln på det hela taget är bra för miljön. Projektet fortsätter att vara kontroversiellt.

Intervju med Johan Funehag då han var doktorand. Johan disputerade 2007 och arbetar nu som konsult och forskare vid Avdelningen för geologi och geoteknik, Institutionen för bygg- och miljöteknik, Chalmers tekniska högskola.

Johan Funehag, Chalmers tekniska högskola

Sedan artikeln skrevs har ett stort projekt i Äspö (Svensk Kärnbränslehantering AB:s anläggning utanför Oskarshamn) testat den nya injekteringstekniken på 450 meters djup med goda resultat.

Foto: Kentaroo Tryman
Text: Björn Forsman

Publicerad: 2004-02-20
Senast uppdaterad: 2010-05-21