Gå till innehållet. Gå till navigation

Miljöportalen

Sektioner
Himmel

Växthuseffekt och växthusgaser- vad är det egentligen?

Miljöportalen tar ett grepp om växthuseffekten och förklarar hur det förhåller sig och varför vissa gaser är farligare än andra.

När det i klimatsammanhang pratas om växthuseffekten menas egentligen en förstärkt växthuseffekt . Det finns en naturlig växthuseffekt i atmosfären som gör klimatet så behagligt att växter, djur och vi människor kan överleva här på jorden. Utan den naturliga växthuseffekten hade det varit 35 grader kallare vid jordytan än vad det är idag.

De problem som orsakas av ett förändrat klimat beror på att människans utsläpp av olika gaser bidrar till den förstärkta växthuseffekten. De så kallade växthusgaserna släpper igenom solens kortvågiga strålning, men absorberar delar av jordens värmestrålning.  Förhöjda halter av dessa gaser leder därför till ett högre klimat vid jordytan.

Vattenånga och koldioxid som är de vanligaste växthusgaserna finns naturligt i jordens atmosfär. Andra växthusgaser är:

  • Metan
  • Dikväveoxid
  • Svavelhexaflourid
  • Flourföreninger (flourkolväten  och flourkarboner)

De ökade halterna av växthusgaser beror främst på koldioxidutsläpp orsakade av förbränning av fossila bränslen såsom olja, kol och naturgas. Även avskogning bidrar till att halterna av koldioxid i atmosfären blir högre.

Koldioxid – bidrar mest till den förstärkta växthuseffekten

Koldioxid är den växthusgas som bidrar mest till den förstärkta växthuseffekten. Ofta får halten koldioxid i atmosfären utgöra ett mått på hur mycket växthusgaser vi kan tillåta oss att släppa ut i framtiden. Före industrialiseringen var halten koldioxid i atmosfären cirka 280 ppmv (parts per million = miljondelar räknat i volym). Sedan dess har halten ständigt ökat. År 2000 var den cirka 370 ppmv. Idag diskuterar man vilka utsläpp som leder till olika stora temperaturökningar i framtiden. Om vi inte vill ha en större global temperaturökning på mer än 2º C måste halten koldioxid i atmosfären stabiliseras på 450 ppmv år 2100.

De globala koldioxidutsläppen orsakas till största delen av förbränning av fossila bränslen, men även förändrad markanvändning fram för allt avskogning bidrar också till ökad halt i atmosfären. Koldioxiden är mycket långlivad i atmosfären och påverkar klimatet under en mycket lång tid. I Sverige utgör koldioxid ungefär 80 procent av utsläppen av växthusgaser.

 

Källa: Energy Information Administration

Metan – från kossorna bland annat

Metan bildas naturligt när biologiskt material Betande kossabryts ned bakteriellt under syrefria förhållanden. I världen härrör de största utsläppen från risodling, utsläpp från kolgruvor och naturgas, avfallsförbränning och avloppshantering och boskapsskötsel. Metan bildas till exempel när korna smälter maten och släpps ut via kons rapningar. Livslängden för metan i atmosfären är relativt kort, cirka 10-15 år.

Dikväveoxid

Dikväveoxid (N2O) är en gas som släpps ut fram för allt vid ”denitrifikation”. Det är en process som sker naturligt i marken av mikroorganismer, men som ökar vid spridning av konstgödsel som består av kväve eller vid förbränning. Ungefär en tredjedel av alla dikväveutsläpp beräknas vara orsakade av oss människor. Dikväveoxidens uppehållstid i atmosfären är cirka 150 år.

Fluorföreningar

Gruppen fluorföreningar förekommer, till skillnad från de andra växthusgaserna, inte naturligt i atmosfären utan framställs på industriell väg. Många av fluorföreningarna är mycket långlivade och kraftfulla växthusgaser. De är jämförelsevis kraftiga eftersom  de tar upp strålning i en del av det infraröda spektrat som tidigare varit helt genomsläppligt. Räknat per molekyl är vissa av dem tiotusentals gånger effektivare än koldioxid.

Det finns tre vanliga grupper av fluorföreningar, även kallade f-gaser. Dessa är:

  • HFC som liknar klorfluorkarboner CFC (Freoner),
  • Svavelhexaflourid (SF6) som används i elektronisk industri 
  • Perfluorkarboner, PFC, som släpps ut vid aluminiumtillverkning och även används i elektronisk industri.

Utsläppen av dessa ämnen till atmosfären är väldigt små och deras bidrag till växthuseffekten därför relativt liten. De globala utsläppen ökar dock relativt kraftigt, vilket är allvarligt på grund av deras starka effekt och långa uppehållstid i atmosfären. De har en livslängd i på flera tusen år.

Ozon

Även ozon kan fungera som en växthusgas, även om vi oftast förknippar den med problemen med skadligt marknära ozon och uttunning av ozonlagret. Ozon är den mest kortlivade växthusgasen, med en uppehållstid på några veckor till en månad. Eftersom ozonhalterna främst ökar över Nordamerika och Europa orsakar ozon i dessa områden regionala klimateffekter.

Flygplan i luftenFlyget är en särskild klimatbov eftersom det släpper ut kväveoxider i övre troposfären, där just dessa utsläpp ger upphov till omfattande bildning av ozon. Man räknar med att denna ozonbildning bidrar mer till växthuseffekten än flygets utsläpp av koldioxid. Utsläpp från flyget ger också upphov till ökad molnbildning och därmed ökad uppvärmning vid jordytan eftersom molnen ökar atmosfärens värmehållande förmåga.

 Flygets utsläpp av kväveoxider bidrar till betydande bildning av växthusgasen ozon

Utsläpp i olika sektorer

Koldioxidutsläpp kommer från förbränning av fossila bränslen i olika samhällssektorer. Fossila bränslen används framförallt för uppvärmning och som drivmedel i fordon. Utsläpp av andra växthusgaser som metan och dikväveoxid kommer i stor utsträckning från jordbruket och från avfall. I Sverige är utsläppen från industrin och från vägtrafiken de största källorna.

Partiklar påverkar också

Växthuseffekten påverkas även av partiklar i atmosfären. Sulfat- och kolpartiklar är de vanligaste. Sulfatpartiklarna härrör från utsläpp av svaveldioxid. Partiklarna reflekterar inkommande solljus, vilket minskar mängden solenergi som når jordytan. De fungerar också som kondensationskärnor för vattenånga i atmosfären, vilket påverkar molnbildning och nederbörd. Kolpartiklarna absorberar även värme. Partiklarnas uppehållstid i är till skillnad från växthusgaserna väldigt kort, bara några veckor.

Koldioxidekvivalenter för att kunna jämföra

Idag påverkas växthuseffekten främst av utsläppen av koldioxid. Den svarar för cirka 70 procent av effekten medan metan svarar för cirka 20 procent. Dikväveoxid och flurerade gaser svarar för cirka 5 procent var. För att kunna bedöma de olika gasernas effekt på klimatet tar man till exempel ta hänsyn till deras relativa utsläppsvolymer, förmåga att absorbera värmestrålning i olika våglängder och uppehållstid i atmosfären. Man brukar räkna med en slags koldioxidenhet som kallas för koldioxidekvivalenter för att kunna jämföra olika växthusgasers med varandra. Storheten heter på engelska GWP, Global Warming Potential och mäter hur mycket koldioxid som skulle krävas för att åstadkomma samma effekt på jordens strålningsbalans.

Publicerad: 2007-07-02
Senast uppdaterad: 2010-05-24

Navigering