En möjlighet att lagra koldioxiden är att pumpa ner den i berggrunden, till exempel bergrum som tömts på naturgas eller olja. USA satsar ganska stora pengar på koldioxidinfångning, men norrmännen ligger lite före och har hållit på med detta sedan 1996.

Från ett gasfält 3000 meter under havsbotten pumpas naturgas upp. Gasen är förorenad med drygt 10 procent koldioxid som måste skiljas ut från naturgasen. Redan när naturgasborrtornet Sleipner byggdes i Nordsjön 1993 bestämde sig norrmännen för att pröva att pumpa tillbaka koldioxiden ner under havsbotten.

Berggrunden består av olika skikt. Först kan det finnas ett lager av täta bergarter och därunder akviferer – gammal sandöken med vatten mellan sandkornen. Under dessa ytterligare berglager, och därunder lager där bergets porer är fyllda med naturgas eller olja. När porerna tömts på sitt innehåll ryms oerhörda mängder koldioxid. 

Koldioxid går att transportera i rörledningar – pipelines – från källan till den plats där gasen pumpas ner i berggrunden. I USA finns redan 300 mil av koldioxidpipelines. Koldioxid är också mindre farligt att transportera än vad naturgas är, som redan transporteras i pipelines.

Bilarnas koldioxid går inte att fånga in. Det skulle bli för dyrt och otympligt att montera koldioxidavskiljning på en bilmotor, och gasen skulle behöva lagras i bilen i väntan på att pumpas ut i en pipeline.

Under botten – eller på

Haven rymmer enorma mängder koldioxid och tar upp en del av alla koldioxidutsläpp genom att gasen löser sig i vattnet. Förr eller senare blir det jämvikt mellan koldioxidhalten i atmosfären och i haven.

Den långsamma omrörningen innebär att havet på naturlig väg bara tar upp en liten del av den koldioxid vi släpper ut idag. En eventuell fördel skulle kunna vara att koldioxid som pumpats ner till havets botten blir kvar där under mycket lång tid utan att komma upp till ytan och läcka ut i luften på nytt.

Ner till 500 meters djup är koldioxid en gas och tar sig upp till ytan. Men därunder gör det stora trycket koldioxiden till en vätska som kan blandas med vatten till en vätska som är tyngre än vatten och därför sjunker neråt. Vid 3000 meters djup och ännu längre ner är koldioxid en vätska som är tyngre än vatten och skulle kunna lagras som koldioxidsjöar på botten.

I Europa är intresset för lagring i havet litet men Japan och USA undersöker möjligheterna av att lagra koldioxid på havsbotten.

Artikeln är skriven i samarbete med Anders Lyngfelt, professor vid Avdelningen för energiteknik, Institutionen för energi och miljö, Chalmers tekniska högskola.

Anders Lyngfelt, Chalmers tekniska högskola

Foto: Jan-Olof Yxell
Text: Malin Wahlstedt