Gå till innehållet. Gå till navigation

Miljöportalen

Sektioner
Professor Barry D. Solomon står mitt i en energiskog i Sjövik utanför Alingsås.

Smarta lösningar finns i naturen

100 000 år är en tidsrymd så lång att den är närmast omöjlig för en människa att föreställa sig. Ändå är det just vad vi måste göra när vi ska bestämma hur använt kärnbränsle från kärnkraftverk ska förvaras. – De lösningar som verkar bra idag behöver inte alls vara det i det här väldiga perspektivet, förklarar Barry D. Solomon. Han är professor vid Michigan Technological University och föredrar förnyelsebara källor som energiskog.

Redan nästa år är det tänkt att Svensk Kärnbränslehantering AB ska bestämma var slutförvaringen av använt kärnbränsle ska ske någonstans. Alternativen är Oskarshamn eller Forsmark.
Men de svårigheter som finns kring hanteringen av kärnavfall är långt ifrån lösta.
– Det beror förstås på att problemen sträcker sig över en så väldigt lång tid, förklarar Barry D. Solomon. Det handlar om att förvara kärnbränsle i 100 000 år, och under den tiden kan mycket hända, till och med om man gräver ner det i stabilt svenskt urberg. En ny istid är exempelvis ingen omöjlighet. Kärnkraftverk finns i ett trettiotal länder i olika delar av världen så avfallshanteringen är dessutom ett stort internationellt problem.
Barry D. Solomon är i Göteborg under fyra månader, bland annat för att delta i projektet Current Trends and Coming Challenges in the Management of High Level Radioactive Waste. Det är andra gången han är här, första gången var 2006 då han på inbjudan av docent Urban Strandberg deltog i en workshop om kärnavfall.

Miljöfrågor har intresserat Barry D. Solomon ända sedan tidiga tonår. Bland mycket annat har han arbetat i 10 år för regeringen i Washington DC och är grundare av organisationen the United States Society for Ecological Economics. Det han intresserar sig för är inte bara miljöfrågorna i sig utan också hur de hanteras av politiker, hur beslut fattas och i vilken utsträckning allmänheten är involverad. Bland annat är han medförfattare till den banbrytande boken The International Politics of Nuclear Waste, från 1991.
– I USA finns planer på att gräva ner avfallet i Nevadas öken långt bort från större städer. Men protesterna är många. Det finns inga kärnkraftanläggningar i närheten så avfallet måste transporteras långa vägar dit, och området har tidigare drabbats av både jordbävningar och vulkanutbrott. Allmänhetens misstro gentemot politikerna är dessutom stor. Så hur det kommer att gå i slutändan är ännu osäkert.
Han har redan besökt kärnkraftsanläggningen i Oskarshamn. Där finns Svensk Kärnbränslehanterings mellanlager för använt kärnbränsle, i ett utrymme 30 meter ner i urberget.
– Till skillnad från befolkningen i Nevada är cirka 80 procent av Oskarshamnsborna positiva till en slutförvaringsstation där. Det beror förstås på att många människor arbetar vid kärnkraftsanläggningen eller vid någon verksamhet som har beröring med den och att kärnkraften därför blivit en del av vardagen.

Olika länder ser på kärnkraftshantering på olika sätt.
– En fråga som diskuteras är om varje enskilt land ska ta hand om sitt eget avfall eller om man bör ha en internationell slutförvaringsstation. Kanske ska vi bara kapsla in avfallet tillsvidare och hoppas på bättre tekniska lösningar i framtiden? Och hur långt fram sträcker sig egentligen vårt ansvar för kommande generationer? I hundra år, tusen år eller hundra tusen år? Vad vet vi överhuvudtaget om framtiden? I det korta perspektivet handlar det om förändringar i ekonomi och politik, i det långa perspektivet om geologi och klimat. I många länder vill politikerna inte riktigt befatta sig med de här frågorna, särskilt inte frågor om etik. Men jag tror att situationen är bättre i Sverige.
Att det skulle finnas någon framtid i energi från kärnkraftverk tror inte Barry D. Solomon. Istället hoppas han på förnyelsebara energikällor som sol och vind. Och att satsa på energiskog, där plantorna tar upp koldioxid medan de växer, är ett annat bra sätt att skapa balans i resursanvändningen.
– Vi måste lära oss att leva smartare, vilket inte är detsamma som att försaka allt det goda i livet. Förra veckan besökte jag ett passivhus i Alingsås där energin kommer från solceller och där husen är ordentligt isolerade med treglasfönster. Det är intressant att solenergi går att använda i ett så utmanande klimat som det svenska, då borde det ju gå ännu bättre i solrika länder. Det finns många olika lösningar på energiproblemen som fungerar utan att tära på naturtillgångarna och det är de vi måste vi lära oss att använda.

Det har snart gått tjugo år sedan Barry D. Solomon skrev The International Politics of Nuclear Waste. Sedan dess har inte särskilt mycket hänt, vare sig när det gäller kärnavfallshantering eller insatser mot andra miljöhot.
– Jag är tyvärr inte särskilt optimistisk. Vi väljer gång på gång politiker som fattar dåliga beslut eller inga beslut alls. Lösningen ligger i mer utbildning och betydligt större medvetenhet hos allmänheten om att miljöfrågorna är viktiga och att vi inte kan vänta med att ta itu med dem.

Artikeln är skriven av Eva Lundgren och tidigare publicerad i GU-Journalen nr 6-08. Foto: Johan Wingborg

Publicerad: 2008-11-20
Senast uppdaterad: 2010-04-21

Navigering