Gå till innehållet. Gå till navigation

Miljöportalen

Sektioner
Den aktiva lavasjön i kratern på vulkanen Nyiragongo i Östra Congo

Marken värmer huset

Nere i berggrunden är det varmt. Mycket varmt. Samma värme som man kan ana i Islands varma källor, samma smälta berg som sprutar upp ur vulkaner finns under fötterna på oss alla, fast olika långt ner. Och den värmen går att utnyttja.

Lund och Malmö satsar på storskalig bergvärme och borrar tre kilometer ner till där vattnet i berggrunden är 100 grader varmt. Det ska ge värme som täcker en stor del av städernas behov.

Men betydligt vanligare är att borra 100–150 meter om man bara ska värma ett hus. Bergvärme har blivit populärt bland villaägare, eftersom man får ut betydligt mer energi i form av värme än vad som går åt i form av el för att driva värmepumpen. En värmepump kan liknas med ett omvänt kylskåp. Kylskåpet lånar kyla av omgivningen och avger värme. Värmepumpen gör tvärtom.

Borrhålet är fyllt med grundvatten, där en plastslang sänks ner. Den är fylld med vatten med frostskyddande glykol. Vattnet i slangen värms av det något varmare grundvattnet och pumpas upp och in till en värmeväxlare. Där värmer vattenslangens bergvärmda vatten ett köldmedium – en vätska som förångas vid låga temperaturer.

Ångan komprimeras så att dess värme koncentreras och i sin tur värmer vattnet från värmeelementen. Det varma vattnet pumpas runt i värmeelementen och när det kommer tillbaka till värmeväxlaren har den mesta värmen avgetts i rummen och behöver värmas på nytt.

Förutom bergvärme kan man använda jordvärme eller sjövärme. För att utnyttja jordvärme gräver man ner plastslangen grunt, i jorden. Sjövärme utvinns genom att slangen läggs ut på botten av en sjö. Dessutom finns luftvärmepumpar där man utnyttjar värmen i den luft som ventileras ut från huset och redan har en temperatur på runt 20 grader.

Foto: Bo Galle
Illustration: Maj Persson
Text: Malin Wahlstedt

Publicerad: 2003-08-20
Senast uppdaterad: 2010-04-21

Navigering