Gå till innehållet. Gå till navigation

Miljöportalen

Sektioner
Filosofi

Vad då bevara naturen?

”Bevara naturen” är lätt att säga, men vad menar du egentligen? Vilken natur? Vad är ”Den orörda naturen”? Menar du då naturen som den såg ut innan människan blev människa, innan människan blev bofast eller före industrialismen? Ska naturen bevaras för kommande generationer av människor, eller har ekosystemen ett värde i sig?

Christian Munthe är miljöfilosof och ägnar sig åt att försöka reda ut frågor av det här slaget. Om inte svara på dem, så åtminstone få oss att inse att det inte är så enkelt. Miljödebatten är full av svepande påståenden där de flesta faktiskt inte är riktigt klara över vad de menar.

– Det finns gott om luddiga formuleringar som hållbar utveckling till exempel, säger Christian Munthe.

Alla säger sig tycka att miljön och naturen är värda att bevara, men ändå är vi inte överens. Alltså menar vi olika saker. Företagen månar om sin gröna profil men är ändå motspänstiga till stränga miljöregler. Enskilda människor är miljömedvetna men vill helst inte få sin frihet och bekvämlighet begränsad.

I lagen står att naturen ska bevaras, medan ”icke-natur” inte behöver bevaras. Men det står inget om varför till exempel ett jordbrukslandskap är mer natur än ett bostadsområde, trots att även jordbrukslandskapet formats av människan?

Somliga hävdar att arter, naturmiljöer och den biologiska mångfalden ska bevaras för sin egen skull, snarare än för att de är viktiga för människan. Men trots att alla naturens viktiga egenskaper (komplexitet, mångfald, skönhet, stabilitet, funktionalitet, livskraft, reproduktion...) skulle kunna ny- eller återskapas med genteknikens hjälp ses inte det som en bra lösning. Varför?

Ett standardsvar på varför man över huvud taget ska bevara arter är att hänvisa till försiktighetsprincipen – att vi inte kan veta vad som händer om en viss art försvinner. Det andra svaret är att just naturliga helheter och livsformer är vad som är viktigt.

Ska man ta samma hänsyn till djur som till människor, och vad innebär i så fall det? Det kanske är ekosystem eller rentav hela jorden som ska respekteras snarare än individerna?

– Det finns en intressekonflikt och här måste man bestämma sig, säger Christian Munthe.

– Det handlar om grundläggande värdefrågor.

Ord som ”naturlig” och ”natur” används ofta som positivt värderande ord. Något naturligt är bra och riktigt, medan det som är påverkat av människan är dåligt. De mest extrema tycker inte ens att det finns någon natur kvar att bevara. Precis som kvinnan förut nedvärderades eftersom hon ansågs stå närmare naturen, finns idag ekofeminister som av samma anledning uppvärderar kvinnan. Men varför naturligt skulle vara bättre än onaturligt har ingen av dessa miljöfilosofiska helhetstänkare kunnat förklara.

Människan i centrum

Det blir ganska stora skillnader om man har fokus på mänskligheten eller på naturen i sig. I det andra fallet menar man att ekosystemet har ett värde och någon sorts egenskaper som inte enskilda individer har. Summan är större än delarna. Med en antropocentrisk hållning, där människan står i centrum, gör man miljöåtgärder för kommande generationers skull.

Även om man kommer fram till att det är mänskligheten som ska stå i fokus, blir det svårt. Man måste prioritera mellan generationerna och då uppstår konflikter. Är det rätt att offra några människor för att rädda fler? En åsikt som verkar enkel kan leda till ganska otäcka slutsatser, och helhetstänkarna bland filosofer har också anklagats för att vara fascister.

I den svenska miljölagstiftningen står inskrivet att man ska iaktta försiktighetsprincipen. Är man osäker, är det säkrast att låta bli, kort sagt. Men vad innebär det att vara försiktig? Är det alltid försiktigt att avvakta? Om en miljöåtgärd är osäker, vad gör man då? Och vad avgör om en miljöinsats är lyckad?

Försiktighetsprincipen sätter gränser för vad man kan göra. Men vad den innebär är inte klart. Vissa tolkar den som att man inte alls får ta några stora risker. Enligt andra handlar det om att vara skeptisk mot teknologiska nymodigheter eller att man ska väga olika teknikers risker och fördelar mot varandra.

Ska man väga risker kommer man in på moralfilosofins område. Moralfilosofer har traditionellt ägnat sig åt situationer där man vet hur det ska gå. Men när det gäller miljörisker vet man inte det.

– Jag sysslar också med medicinsk etik och områdena liknar varann lite grand även om miljöfilosofi är mer utpräglat politiskt, säger Christian Munthe.

Det händer att Christian Munthe bjuds in för att prata om miljöfilosofi för politiker eller organisationer som LRF. Han har medverkat i en utredning som Jordbruksverket gjorde, som förberedelse inför EU-medlemskapet. Doktoranden Petra Andersson arbetar för Fiskeriverket.

Men miljöproblemen väntar inte på att miljöfilosoferna fått det att klarna kring de luddiga begreppen.

– Man måste handla samtidigt, och det gör det här intressant. Man har fel om man föreställer sig att man ska lösa alla frågeställningar innan man kan göra något.

Intervju med Christian Munthe, professor vid Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, Göteborgs universitet.

Christian Munthe, Göteborgs universitet

Text: Malin Wahlstedt

Publicerad: 2003-08-23
Senast uppdaterad: 2010-04-28

Navigering