När Joakim hörde vad det var för ett hus de skulle flytta till, trodde han de skulle få sova i dubbla sovsäckar på vintern. – Jag fick höra i skolan att ’i era hus måste man ha hundar för att det ska bli varmt’. De hade idéer om att vi skulle bo som i djungeln och torka oss med löv, att det var torrtoa utomhus... flinar Joakim.

Joakim Bergman går första året på Hotell och Restaurang på Burgårdens gymnasium i Göteborg. Han, hans mamma och småbröder flyttade in i sitt radhus i maj –01, när huset var precis nytt. De energisnåla husen i Lindås söder om Göteborg har ingen vanlig uppvärmning. Istället tas all den värme tillvara som alstras av människor och apparater i ett hem. En människa ger ifrån sig energi motsvarande en 75-watts glödlampa, och sedan har man kylskåpet, spisen, TV:n och alla andra apparater som ger ifrån sig värme. Ett effektivt fläktsystem suger in friskluft och blåser ut den använda luften. Den ’begagnade’ luften är varm, och värmen utnyttjas i en värmeväxlare för att värma den kalla luften som samtidigt sugs in i huset.

Huset har ovanligt tjocka väggar, svarta fasader, mindre fönster åt norr, stora åt söder. På taket sitter solfångare som räcker till hela sommarhalvårets varmvattenbehov.

Och inga värmeelement finns någonstans. Joakim visar den lilla vita perforerade lådan nere vid golvet intill garderoben i hans rum. En sådan finns i varje rum på övervåningen och blåser ut varm luft. På nedervåningen syns bara ventiler i taket.

– Det är lite fräckt – alla jag känner bor i vanliga villor, säger Joakim. Och det känns ju bra att det är bra för miljön och så.

I radhuslängans 20 hus bor barnfamiljer, pensionärspar – helt vanligt folk. Inga miljönördar, åtminstone inte vad man kan se. När Joakims familj köpte huset var det inte heller för att det var ett energiexperiment, utan helt enkelt för att det var ett alldeles lagom radhus i rätt område vid rätt tid. Energibesparingen och det goda miljösamvetet fick de på köpet.

Ett enda batteri

Där man tror städskåpet finns döljer sig radhusets hjärta. Några knappar, några lampor. Joakim vet inte hur det funkar, bara att han trycker på knappen om det känns kallt och den inte är på. Hans mamma Ingela har ställt in att de vill ha 20 grader inomhus, och det innebär att ett extra litet värmebatteri slår till och värmer den inkommande utomhusluften när utetemperaturen börjar sjunka nedåt nollstrecket.

Reser man bort en vecka så har det blivit lite kallt inomhus när man kommer tillbaka. Men det går fort att värma upp igen, eller så ber man grannen sätta på extravärmen dagen innan.

Ett litet batteri för ett helt radhus på 119 kvadratmeter och två våningar. Ganska fantastiskt. Elräkningarna stannar på 7 500 kilowattimmar för ett helt år, mot 28 000 i villan där de bodde förut. Den var på 180 kvadratmeter mot radhusets 119, men ändå. Och hade det inte varit för att de tre sportande sönerna fyller två tvättmaskiner varje dag med torktumling därtill, hade elräkningen varit ännu lägre.

Om det här är framtidens melodi? Kanske det. Husen fungerar i varje fall precis som de ska. De extra tjocka väggarna, solfångarna och ventilationssystemet med värmeväxlare har kostat extra, men istället behövdes inget vanligt värmesystem.

Text: Malin Wahlstedt