Om man talar om dödsfall på grund av radioaktiv strålning så tänker nog många på Tjernobyl. Kärnkraftsolyckan i Ukraina 1986 spred radioaktiva ämnen över en stor del av Europa, bland annat Sverige. Minst 30 personer dog av akuta strålskador vid olycksplatsen och hundratusentals människor fick kraftigt förhöjda stråldoser. Men att flera hundra svenskar år efter år dör på grund av strålning från radon är inget som får några stora rubriker. Radon är en radioaktiv gas som bildas naturligt nere i berggrunden. Gasen kan på olika sätt tar sig in i våra hus och koncentreras i inomhusluften. Antingen genom att den läcker in direkt från marken eller på grund av att vissa typer av byggnadsmaterial ger ifrån sig radon. Den radioaktiva strålningen kan sedan på sikt leda till lungcancer.

Trots att risken med radon varit känd i flera decennier är det som om faran inte riktigt tas på allvar. Ett problem är onekligen att hitta alla de bostäder som har för höga radonhalter. Enligt beräkningar finns det närmare 400 000 sådana i landet - 280 000 småhus och 115 000 lägenheter. Men var finns de? 2,3 miljoner bostäder har ännu inte radonmätts. -Det borde vara lika naturligt att mäta radonhalten i sin bostad som att ta bilen till bilprovningen, tycker atomfysikern Göran Nyman på Chalmers. Han är engagerad i arbetet med att bygga upp ett kompetenscentrum kring radon i Västsverige. För egen del är han framför allt intresserad av att hitta nya, smartare metoder för att mäta radon. De som redan existerar är antingen långsamma och lite osäkra eller dyra och komplicerade. Kompetenscentrumet kommer enligt planerna att samla experter från många områden: Miljömedicin, geologi, byggforskning, installationsteknik och beteendevetenskap bland annat.

Finns överallt

Radioaktiva ämnen finns överallt i berggrunden och strålning träffar oss hela tiden. Vi utsätts också för strålning från rymden. För det mesta handlar det om låga doser och risken för att vi ska skadas är liten. Att just radon kan vara så hälsovådligt beror på något av en olycklig slump: Eftersom det är en gas kan radonet blanda sig med luften och ta sig in i våra lungor. Därmed får strålningen möjlighet att angripa oss ”från insidan”. Vad radioaktivitet är, hur radonet omvandlas till så kallade radondöttrar och varför dessa är så farliga för oss människor kan du läsa mer om här. (länk) Mest radongas bildas förstås på platser där marken innehåller särskilt mycket radioaktiva mineraler, som exempelvis graniten i Bohuslän eller på grusåsar. Men det är alltså inte ute i naturen som vi löper den största risken att andas in radon - utan i våra egna hem. Skälet är att halten av radongas inomhus lätt kan byggas upp till betydligt högre nivåer än utomhus. Dessutom användes tidigare vissa byggnadsmaterial som ger ifrån sig radon, i första hand så kallad blå lättbetong. Idag är visserligen detta material förbjudet, men husen står kvar.

Men om allt detta nu är känt, vad gör samhället för att minska riskerna? Går det över huvud taget? Att minska radonhalterna inomhus är oftast ganska enkelt, åtminstone i teorin. Viktigast är att ventilera ordentligt, ibland krävs en extra fläkt. Om huset ligger på radonrik mark är det också nödvändigt att täta alla hål och genomföringar i källare eller bottenplatta, till exempel där avloppet går ut. Ibland kan det vara nödvändigt med mer komplicerade ombyggnader, som att låta gräva en så kallad radonbrunn bredvid huset. På så sätt samlas radongasen i brunnen i stället för att sugas in i huset. Trots att orsakerna till förhöjda radonhalter är väl kända är det vanligt att radonsaneringar misslyckas. Kanske för att den som gör jobbet inte vet om radonet kommer från marken eller från väggarna.

Sänkt gränsvärde

Även om allvaret i radonfaran ännu inte riktigt trängt in i det allmänna medvetandet, så har myndigheterna på sistone börjat uppmärksamma frågan. För några år sänktes till gränsvärdet för radon, som tidigare låg på 400 bequerel per kubikmeter luft (bequerel är ett mått på aktiviteten hos ett radioaktivt material. 1 bequerel innebär ett atomsönderfall per sekund). Enligt det nuvarande miljömålet ska radonhalten i alla skolor och daghem vara nere i högst 200 bequerel senast år 2010. Tio år senare, 2020, ska samma värde gälla för samtliga bostäder i hela landet.

Det betyder att ett gigantiskt mätnings- och saneringsarbete väntar. Boverket har räknat ut att med nuvarande takt skulle det ta 280 år innan alla småhus var radonsanerade. Hur kommer det sig då att intresset för radonfaran varit så dåligt? En förklaring kan vara att många fastighetsägare helt enkelt inte vill veta. För en hyresvärd kan hög radonhalt innebära att han tvingas till dyrbara åtgärder. Villaägaren är kanske orolig för att värdet på hans hus ska sjunka om det blir känt att det är ett "radonhus". Något som också kan bidra till det svala intresset är att lungcancer till följd av radon till största delen drabbar rökare. Det vill säga människor som redan frivilligt utsätter sig för en ännu större lungcancerrisk.

Foto: www.fria-bilder.se
Text: Björn Forsman