Gå till innehållet. Gå till navigation

Miljöportalen

Sektioner
Modell

Planerare miljöanpassar staden

Hur kan man arbeta med de globala miljöproblemen i en stad? Det räcker inte att vara arkitekt eller ingenjör, utan man behöver hjälp av forskare inom humaniora och samhällsvetenskap, och deras sätt att se på världen.

Det är inte givet att tekniska förändringar har de största miljöeffekterna. Istället kan det viktigaste vara hur staden är organiserad, hur lagstiftningen ser ut och hur staden används.

– Grunden är ju de stora miljöproblemen och fattigdomsproblemen i världen, säger Björn Malbert, professor i uthålligt samhällsbyggande på tema Byggd miljö & Hållbar utveckling vid Chalmers.

Sverige skiljer sig på många sätt från situationen i andra delar av världen, men samma resonemang går ändå att tillämpa. Göteborg ligger på många sätt bra till jämfört med södra Europa, USA eller U-länderna. Det är en gles stad, med både grönområden och ytor i centrala lägen som kan användas och bebyggas.

Transporterna kan bli effektivare i många svenska städer. Men när det gäller Göteborg ser man idag ingen skillnad mellan centrala stan och ytterområdena när det gäller bilen. Har man råd med en bil så har man också en bil, och har man en bil så kör man den. Det måste till rejäla beteendeförändringar, och det handlar mer om sociala förändringar än om fysiska förändringar i staden.

Byggt för bilen

Från femtiotalet och framåt byggdes Sveriges städer helt och hållet med bilen i åtanke. De mest miljövänliga och minst resurskrävande sätten att ta sig fram är att gå och cykla. Björn Malbert ser både bil och kollektivtrafik som komplement till gång och cykel. Det gäller därför att förändra åsikterna hos folk så att de frivilligt väljer att gå och cykla. Men då krävs stora förändringar i hur staden ser ut.

Folk accepterar en timmes resa till jobbet. Ju bättre vägnätet byggs upp, desto längre blir pendelavståndet. På 60- och 70-talen pendlade folk från stadens förorter och kranskommuner. Idag bor folk ofta tio mil från jobbet och pendlar från Tjörn, Stenungsund och Alingsås. Stadsregionen vidgas och pendeltrafiken blir ett större problem än trafiken inom staden särskilt i rusningstid.

Om kollektivtrafiken ska vara attraktiv ska det vara lätt att ta sig till hållplatsen. Om man ska promenera måste promenadvägen vara trevlig – ju trevligare, desto längre kan man tänka sig att gå.

– I Göteborgs centrum kan man gå ganska långa sträckor när man shoppar, men i kranskommunen kan man inte tänka sig att gå samma avstånd för det händer ingenting! säger Björn Malbert.

En idé för att minska arbetsresorna är arbetsplatser i bostadskvarter, där människor jobbar tillsammans trots att de har olika arbetsgivare. Man slipper arbetsresorna men får ändå träffa folk – något man missar om man jobbar hemifrån. Sådana ’distanskontor’ skulle också göra det möjligt för fler butiker, restauranger, frisörer och annan service att etablera sig på andra ställen än i stadskärnan eller köpcentra.

Diskussion och engagemang

När något i staden ska förändras använder man sig av remissförfarande. Ett förslag skickas runt till de myndigheter, föreningar och andra som skall yttra sig enligt planlagstiftningen, eller vars synpunkter stadsplanerarna är intresserade av. Dessa läser förslaget och svarar, men det är inte särskilt effektivt och det blir lätt missförstånd.

När det väl ska byggas är det också väldigt många människor, yrken och företag inblandade på vägen från idé till färdig byggnad. Höga miljöambitioner kan gå förlorade eftersom processen är så splittrad.

Ett av de viktigaste dokumenten som FN:s medlemsstater enades om under miljökonferensen i Rio 1992 var Agenda 21. Andemeningen är att miljöarbetet måste utgå från medborgarnas engagemang på lokal nivå. Grupper som vanligen inte hörs så mycket, som kvinnor och ungdomar, måste också komma till tals.

– Vi tolkar ju visionen i Agenda 21 så att ökat deltagande är en förutsättning och en av de grundläggande principerna för hållbar utveckling, säger Björn Malbert.

Intervju med Björn Malbert, professor vid Institutionen för arkitektur, Chalmers tekniska högskola.

Björn Malbert, Chalmers tekniska högskola

Foto: Kentaroo Tryman
Text: Malin Wahlstedt

Publicerad: 2003-01-14
Senast uppdaterad: 2010-04-28

Navigering